3månadersKris!

Hade verkligen ingen tid alls till att skriva igår. Busy busy, all day long. Började med som vanligt att ut o springa. Sen kom äntligen äntligen pojken hem till mig. Direkt från flygplatsen. Sen stannade han ngn timme för att åka hem o sova lite. Trött stackarn. Då passade jag på att åka in till stan för att träffa Fanny o Suss. Fikade lite. Fick våra intagningsbesked! Efter första urvalet kom jag på mitt tredjehandsval! Helt sanslöst vilket söktryck.

Jag har hela denna tiden varit så totalt övertygad om att jag skulle komma in på civ.ekonom. Men NEJ jag är 127:e reserv! Helt sanslöst! Men så tänker jag. Om jag nu inte kommer in på civ.ekonom så kommer jag iallafall in på ekonmi.kand. Men NEJ jag är 17:e reserv. Jag är 18.27 och förra året låg intagningen på 17.5! Hur kan det öka så pass mkt? Visserligen så är det efter andra urvalet. Nu hoppas jag verkligen att jag kommer in! Annars läser ni en blivande statsvetares blogg. Kom nämligen på in Pol.kand. Och det är ju bra det med.

Iallafall, efter vi fått våra antagningsbesked (grattis Fanny) så åkte jag hem och umgicks med mammas&pappas vänner, mats&ingela. Mycket trevligt! Åt fisk o mycket god efterrätt! (Som jag gjorde)

När gästerna hade gått och vi hade diskat upp var klockan bara halv sex. Jag fick ett ryck och tänkte, nu åker vi till IKEA! Sagt och gjort, in med mamma o pappa i bilen o iväg. Handlade en resårmadrass som nu ligger på mitt biljardbord. Och detta funderar jag på att köpa. Säng + Soffa! Nice?

Åter till rubriken, som än så länge inte återspeglar texten alls bra. Jag och pojken har nu varit tillsammans i nästan 3 månader. Dagen efter min födelsedag har vi 3 mån, dvs. den 25 juli.

I alla tidningar som någonsin gjorts för oss tjejer där dom tar upp relationsproblem pratar alla om 3månaderskrisen, 1årskrisen och 3årskrisen. Nu har vi kommit till steg. 1. Men, inget händer. Det är bra mellan oss. Hur bra som helst. Vi bråkar inte. Visst vi diskuterar (jag vet hur du skrattar nu Fanny!), men vi har aldrig haft ett rejält jäkla bråk. Och detta gör mig lite förvirrad. Jag kan vara väldigt ärlig o brutal emellanåt. Jag kan även vara riktigt jäkla bitchig. Jag kan bli sur över smågrejer och göra det till stora grejer. Jag har ett dåligt humör när jag är trött o hungrig och ändå, Nothing! Vad beror detta på? I mitt förra förhållande bråkade vi jämt! Jämt Jämt Jämt! Men jag ska såklart inte klaga över något som är bra. Jag är rent ut sagt skitkär! Men någonstans i bakhuvudet tänker man ändå; Är detta lugnet före stormen?

Dagen bjuder på släkträff med pojkens släkt. Sån gigantisk släkträff med runt 100 pers. Ska bli rätt kul. Där är jag knäpp. Alla andra jag känner avskyr släktträff. Framförallt deras respektives släktträffar. Men inte jag. Jag tycker sånt är skitkul!

Efter detta, beroende på hur sent det blir så ska jag nog träffa tjejerna en runda. De ska partaja och jag hoppas på att jag kan träffa dom ute senare under kvällen för att ta mig ett glas eller två!

Le temps change , et nous faisons de meme

Pemmsan